Rädsla, motsatsen till tillit

De flesta (och så också jag) stöter ibland emot en vägg där man tänker på allt oönskat man har/haft och har mött i sitt liv. Har vi verkligen skapat och attraherat detta själva, vi har ju inte önskat det här(?). Allt oönskat kommer i de flesta fall av en omedveten skapelseprocess.
Trots att jag kommer allt närmare tillit till vår egen förmåga så ramlar jag om och om igen in i dessa händelser som jag i efterhand insett att jag skapat men inte medvetet önskat.
Om vi tänker att allt vi får och möter i livet skapas av oss själva utan undantag….har vi då någonting att vara rädda för? Det är både en nyttig och en provocerande tanke, jag vet!

Jag har många gånger läst och hört att rädsla är något vi hittar på i vår egen hjärna, att rädsla egentligen inte existerar. Visst bör dessa påståenden stämma om vi utgår ifrån att allt är skapat av våra egna tankar, känslor och trossatser?
Jag har nu under två år haft som mål att göra olika saker som skrämmer mig. Allt ifrån utmaningar som har med höjdrädsla, spindelskräck och rädslor om att bli dömd att göra.
Vet ni, varje gång jag gått igenom dessa utmaningar och släppt rädslan så är det som att jag landat på en ny högre mental nivå!

Jag frågade mig själv i början av året, ”vad är jag mest rädd för?” mitt svar blev, att säga upp mig från mitt jobb.
Jag visste då att det var en utmaning jag behövde anta för att bevisa för mig själv att denna rädsla inte existerar, att jag kan ha tillit till min egen skapelseförmåga.

För vad säger och attraherar den rädslan egentligen?
Säger den att jag har mer än tillräckligt?
Säger den att jag har förmågan att göra vad jag vill med mitt liv?
Säger den att jag vet mig förtjäna att göra något jag verkligen brinner för?
Säger den rädslan att jag förtjänar det allra bästa?
Säger den att jag kan ha tillit?

img_9878

Jag sa upp mig den här veckan. Jag hade ett bra dagtidsjobb med bra kollegor och en okej lön. Men någonstans djupare i mig så kändes det själsdödande, det kändes som att något djupare inom mig viskade ”Du slösar tid!”. Det har tagit ett tag av personligt plågeri och en mental kamp att våga hoppa och möta den rädslan!
Från denna punkt får ni fortsätta följa resan, det är nu den blir spännande! På väg in i ett liv i överflöd, tillit och lycka!

Vad är du rädd för? vad säger den rädslan på en attraktionsnivå?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s